Vart är vi påväg?
Sharon Wright, 23, och Peter Seaton, 22, har nu dömts för mordet på Leticia Aaliyah Wright, 4, i ett rättsfall som närmast kan bekrivas som ett engelskt ?Bobby-fall?.
- Skadorna som Leticia hade måste ha orsakat otänkbar smärta under hennes sista levnadsdagar, säger polisen Paul Taylor, som har genomfört mordutredningen.
Leticias mamma Sharon Wright och styvpappan Peter Seaton dömdes i dag för mord till fängelse i minst 23 år. Enligt brittiska medierapporter visade de inga känsloyttringar när domen föll.
Desto känslosammare har det varit för de poliser och representanter från de sociala myndigheterna som i efterhand har fått kunskap om fyraåringens fruktansvärda livsituation.
När polisen hittade henne naken och brutalt misshandlad på vardagsrumsgolvet i hemmet den 18 november förra året hade Leticia mer än hundra olika skador på sin kropp. Hon fördes omedelbart till sjukhus men dog under de tidiga morgontimmarna.
Läkare har beskrivit hennes skador som jämförbara med ett offer från en svår trafikolycka. Där fanns bränn- och bitmärken, både gamla och nya. Hennes bakhuvud beskrevs i rättsläkarnas rapport som en ?svampig, blodig massa?, på väggarna i hemmet fanns fläckar av hennes blod och i soptunnan utanför låg blodiga hårtussar. I köket hittade polisen ett par blodsolkade handbojor.
- Den grymhet som hon utsatts för övergår allt förstånd. Det går inte att föreställa sig en mamma som gör så, säger Paul Taylor.
Paret Wright och Seaton har skyllt på varandra. Mamman har sagt att mannen blivit vansinnig när han inte haft tillräckligt med knark. Mannen har i sin tur förnekat att han skulle slagit flickan och att han aldrig lämnades ensam med henne.
Leticias biologiske pappa Zaheer Hussain säger enligt Sky News:
- Hon var en underbar liten flicka, alltid glad och med ett leende. Hon hade allt att leva för. Att förlora henne har lämnat ett stort tomrum i våra liv.
Månaderna innan sin död hade grannar till paret sett flickan stå och ?vaka? i ett fönster. I rätten berättade två grannar att de blev oroliga och ringde de sociala myndigheterna.
Två socialarbetare besökte mamman och flickan, men vidtog inga åtgärder. Några dagar senare la de ner ärendet.
- Skadorna som Leticia hade måste ha orsakat otänkbar smärta under hennes sista levnadsdagar, säger polisen Paul Taylor, som har genomfört mordutredningen.
Leticias mamma Sharon Wright och styvpappan Peter Seaton dömdes i dag för mord till fängelse i minst 23 år. Enligt brittiska medierapporter visade de inga känsloyttringar när domen föll.
Desto känslosammare har det varit för de poliser och representanter från de sociala myndigheterna som i efterhand har fått kunskap om fyraåringens fruktansvärda livsituation.
När polisen hittade henne naken och brutalt misshandlad på vardagsrumsgolvet i hemmet den 18 november förra året hade Leticia mer än hundra olika skador på sin kropp. Hon fördes omedelbart till sjukhus men dog under de tidiga morgontimmarna.
Läkare har beskrivit hennes skador som jämförbara med ett offer från en svår trafikolycka. Där fanns bränn- och bitmärken, både gamla och nya. Hennes bakhuvud beskrevs i rättsläkarnas rapport som en ?svampig, blodig massa?, på väggarna i hemmet fanns fläckar av hennes blod och i soptunnan utanför låg blodiga hårtussar. I köket hittade polisen ett par blodsolkade handbojor.
- Den grymhet som hon utsatts för övergår allt förstånd. Det går inte att föreställa sig en mamma som gör så, säger Paul Taylor.
Paret Wright och Seaton har skyllt på varandra. Mamman har sagt att mannen blivit vansinnig när han inte haft tillräckligt med knark. Mannen har i sin tur förnekat att han skulle slagit flickan och att han aldrig lämnades ensam med henne.
Leticias biologiske pappa Zaheer Hussain säger enligt Sky News:
- Hon var en underbar liten flicka, alltid glad och med ett leende. Hon hade allt att leva för. Att förlora henne har lämnat ett stort tomrum i våra liv.
Månaderna innan sin död hade grannar till paret sett flickan stå och ?vaka? i ett fönster. I rätten berättade två grannar att de blev oroliga och ringde de sociala myndigheterna.
Två socialarbetare besökte mamman och flickan, men vidtog inga åtgärder. Några dagar senare la de ner ärendet.