Vila i fred, Engla.
Dag och natt hade man jobbat hårt, sida vid sida, för att hitta Engla och ta henne hem till familjen. I söndags rasade allt.
En helt vanlig 10-åring med mycket energi, sina intressen, skolkamrater, framtidsplaner och drömmar. En stor skillnad är att hon blev bragt på sitt liv av en mycket sjuk människa, vilket satte stopp för allting hon överhuvudtaget tänkt göra i framtiden. Hennes familj är i djup chock och kommer aldrig mera att vara sig lik.
Nu när jag sitter här och grubblar över saker och ting, blir jag hela tiden påmind om frågan: "Hur kan man få för sig att döda en 10-åring?" Varje gång försöker jag mig på att finna ett vettigt svar. Men det går bara inte. Det finns inga.
Sorgen efter något sånt här gör mig fruktansvärt ledsen. Vad är det som driver en människa till sån frustration att man blir tvungen att ta livet av en annan människa? Hur kan det finnas så mycket hat i en människa?
Tänk er hennes familj. Hennes syskon, pappa, mamma och släktingar. Hur ska dem nånsin kunna finna kraft att ta sig igenom livet? Frågorna och funderingarna är många. Svaren finns inte.
Englas skolkamrater saknar henne för den hon en gång var och vad hon bidrog med till klassen. Hennes stol kommer att förbli tom i alla evighet, hennes skolböcker och pennfodral orörda. Jag slås av tanken när hennes familj ska hämta hem hennes böcker och teckningar från skolan. Hur ska dem kunna titta på vad hon gjort i skolan efter ett sånt här slut?
Om jag ska vara helt ärlig så klarar jag inte av att skriva mer om detta. Jag får försöka rycka på axlarna och fortsätta även om jag vet att denna värld ta mig fan inte har någon framtid...