timmyboi - Allt handlar om inställning

Att en del äldre visar en viss skepsis mot ungdomar i Sverige idag är kanske inte helt obegripligt. En del ungdomar borde försöka se sin egen roll i sammanhanget och våga sig på lite självkritik. En hel del svenska ungdomar - men absolut inte alla - är faktiskt bortskämda och tycks inte förstå hur bra de har det rent materiellt.

När det gäller den själsliga delen är det betydligt sämre i Sverige, vars tonåringar mår psykiskt sämst i Europa. Många ungdomar - fortfarande inte alla - har förvandlats till monstruösa kravmaskiner, som blivit indoktrinerade med att man bara har rättigheter och inga skyldigheter och att man har "rätt" att ställa krav - på andra, givetvis. Inte alls lika mycket på sig själv.

När det sedan gäller så kallade stressen i skolan är det förvånande att många elever blir "stressade", då det är fullt upptagna med att prata i mobilen eller syssla med annat under lektionstid istället för att följa undervisningen. De nya svenska folksporterna, inte minst bland unga, tycks vara att känna sig "stressad" eller "kränkt".

Skärp er och värdesätt all den höga materiella standard ni faktiskt har och som tidigare generationer jobbat hårt för!

Som ni antagligen redan visste, så medför det faktum att du som gör regelbundna gymbesök och är mån om din kropp att du redan där ligger på plus hos kvinnorna. Men tyvärr når du inte ända fram med ett par välpumpade biceps och en stark tro på dig själv. Även om det kan vara en bra start i jakten på din drömkvinnas gunst.
Kvinnor är i de allra flesta fall lite mer komplicerade än så. Och även om du lyckas frambringa en ögonbrynshöjare med din muskulösa, och förhoppningsvis trygga uppenbarelse, så krävs det lite mer för att hålla hennes intresse vid liv.

Storleken har betydelse
Lika bra att gå rakt på sak. Du älskar att gå till gymmet och lyfta tungt - ju tyngre desto bättre, och manligare, känner du. Och det indirekta målet är allt som oftast att bli så stor som möjligt. Det kanske inte är din grundtanke från början, men fartblindheten sätter lätt in när resultaten börjar komma. Och det är när vi kommer hit som män och kvinnors ideal ofta går isär.
Då du som man gärna kör på din starka övertygelse om ju mer desto bättre - och då särskilt bröst och armar - så ser kvinnor gärna en allsidigt väl genomtränad manskropp med god hållning (vilket du får genom att träna rygg och bål, samt stretcha ut den så korta bröstmuskulaturen). Det får dig att framstå som vaken, fräsch, och trygg i dig själv, vilket är mycket attraktivt!
Kvinnor ser dessutom hellre 10 kilo mindre än mer på vår idealman, förutsatt att det viktraset består av överflödigt underhudsfett.
Delar du ditt styrketräningsintresse med dina drömmars kvinna är också ett hett tips att du är snäppet mer välbyggd än henne - för er bådas självkänslas bästa.

Doften kan vara avgörande
Joda, kvinnor kan helt klart gå igång på svettlukt och manliga kroppsdofter. Men dessa ska i så fall vara relativt färska, inte ingrodda sedan igår - eller, ännu värre, sedan i förrgår.
Vill du ta doften, denna personliga och anmärkningsvärt tilldragande faktor, steget längre, så är det nog läge att införskaffa en parfym. Och här är valet viktigt. Du ska känna att doften matchar din aktiva och strukturerade personlighet, så den fungerar som en förlängning av dig själv. Kvinnor använder sig av alla deras sinnen i valet av en lämplig partner. Inte minst luktsinnet.
En sak att lägga på minnet är dock att "less is more". Hur väl du än lyckas i ditt val av rätt doft, så förstör en överdosering allt. Doften är en vital del i själva agnandet, den ska verka tilldragande, göra henne nyfiken och locka henne närmare dig (och gärna få henne att stanna där också!). Inte skrämma iväg henne.

Följ klädkoden
Vare sig ni ska ses över på en lunch på stan eller hem till svärmor på middag, lämna byggarbrallorna och reklamt-shirten du fick med senaste proteinpulverbeställningen hemma i träningsväskan. Ett par småslitna relativt tighta jeans som framhäver din vältränade rumpa och markanta lårsvep, tillsammans med en finstickad pullover, kommer att framkalla ett lyckligt uppskattande och ett stolt leende på din kvinnas läppar. Känner du dig obekväm i början så förbleknar det säkerligen när du med beundrade blickar får ett rågat mått av extra närhet från din kvinna. Går ni till en finare tillställning så följ klädkoden. En välskräddad kostym lyfter din muskulösa kropp i skyarna och signalerar status. Du kommer inte bara att bli en hit hos kvinnan vid din sida, utan visar även värden för tillställningen respekt.

En trygg axel
Ditt breda axelparti, som ägnats massor av tunga pressövningar, kan få en vidare betydelse än du räknat med. En sak kvinnor önskar, och ofta bygger upp en illusion om hos en man, är att han kan utföra en stabil och trygg skuldra att luta sig mot när det viner i knutarna.
Hon vill uppleva att du står stadigt och finns där för henne. I förlängningen kan det leda till ömsesidig respekt och det i sin tur för med sig en större tillit till dig som person. Det räcker dock inte att du är bred över axlarna. Det kommer att krävas ett visst egagemang och en del känsloyttringar också, vilket genast tar dig ut på djupt vatten, där vi pratar kvinnlig smörjning på hög nivå.

Spela inte alla kort på samma gång
Är det något kvinnor är svaga för så är det öppenhjärtighet, omtanke, medkänsla och förståelse. Här gäller det att ha tungan rätt i mun, vilket du bör ha lärt dig under dina tunga benböj på gymmet. Men gör du det bra har du rekat mer än en flyktig flirt. Med detta menar jag nu inte att du på första dejten ska berätta dina innersta hemligheter, gråta och prata om er underbara framtid tillsammans på en gång.
Ge mer av dig själv vartefter tiden går. Och detta gäller ävendin kropp. Du håller då henne intresse vid liv och gör henne nyfiken och sugen på mer. Till slut har du henne som lindad runt ditt finger.

Tygla egot
Slutligen bör vi beröra ämnet ego, något som lätt följer med en seriös livsstil inom styrketräningsvärlden. Ett starkt ego kan vara ondo om det går till överdrift i samband med kvinnligt umgänge, men kan innebära det rat motsatta om det brukas i lagom mängd.
Målmedvetenhet och struktur på livet utstrålar säkerhet. En man somvet vad han vill, troligtvis på flera plan, ger intrycket av stabilitet, och skapar naturligtvis en nyfikenhet hos kvinnor. Men är du ute efter ett seriöst förhållande får du inte glömma att stanna upp ibland och dela med dig av dig själv till din kvinna. Laga hälsosam mat tillsammans, utbyt ideér och kör ett pass på gymmet ihop då och då. Och lägg också fokus på för en stund. Uppmärksamhet, uppskattning och umgänge är de tre gyllene ledorden. Använd dig av dessa, slappna av och var dig själv, så har du med all säkerhet funnit henne ganska så snart. : )
 

Dag och natt hade man jobbat hårt, sida vid sida, för att hitta Engla och ta henne hem till familjen. I söndags rasade allt.

En helt vanlig 10-åring med mycket energi, sina intressen, skolkamrater, framtidsplaner och drömmar. En stor skillnad är att hon blev bragt på sitt liv av en mycket sjuk människa, vilket satte stopp för allting hon överhuvudtaget tänkt göra i framtiden. Hennes familj är i djup chock och kommer aldrig mera att vara sig lik.

Nu när jag sitter här och grubblar över saker och ting, blir jag hela tiden påmind om frågan: "Hur kan man få för sig att döda en 10-åring?" Varje gång försöker jag mig på att finna ett vettigt svar. Men det går bara inte. Det finns inga.

Sorgen efter något sånt här gör mig fruktansvärt ledsen. Vad är det som driver en människa till sån frustration att man blir tvungen att ta livet av en annan människa? Hur kan det finnas så mycket hat i en människa?

Tänk er hennes familj. Hennes syskon, pappa, mamma och släktingar. Hur ska dem nånsin kunna finna kraft att ta sig igenom livet? Frågorna och funderingarna är många. Svaren finns inte.

Englas skolkamrater saknar henne för den hon en gång var och vad hon bidrog med till klassen. Hennes stol kommer att förbli tom i alla evighet, hennes skolböcker och pennfodral orörda. Jag slås av tanken när hennes familj ska hämta hem hennes böcker och teckningar från skolan. Hur ska dem kunna titta på vad hon gjort i skolan efter ett sånt här slut?

Om jag ska vara helt ärlig så klarar jag inte av att skriva mer om detta. Jag får försöka rycka på axlarna och fortsätta även om jag vet att denna värld ta mig fan inte har någon framtid...

Vi människor är väl roliga. Som en vidöppen bok lever vi i våra bubblor som ingen kan sticka hål på, tror vi. Du lever där inne - helt för dig själv - ger ifrån dig en stark blick av både respekt och inre harmoni. I själva verket är du en ensam, rädd och mycket pressad person som gör allt för att klara av de kraven som dina medmänniskor indirekt ställer på dig. Klädstil, attityd men inte minst utseendet ska framföras på ett såpass bra sätt att du känner dig tillräcklig i dagens samhälle.

Egoismen tar allt mer plats i vårt samhälle och människan stirrar sig blind på pengar som om det vore en snygg tjej i bara bikini. Det ska inte behöva vara så att pengar framhäver makt och respekt. Du, jag, Kalle och Pelle. Vi alla är ute efter att få ihop så mycket pengar vi bara kan för att sedan leva gott ett bra tag, iallafall tills den dagen då vi inser vilken påmålad fake-färg som pengar egentligen innebär. Som tur är går inte pengar och lycka hand i hand. Tänk om det hade gjort det, undra hur mycket värre allt hade sätt ut då?

Ni kan köpa era Canada Goose-jackor för 4.500:- (OBS! att detta är ett exempel taget ur ingenstans och att jag inte har en aning om vad jackan kostar) om ni själva mår bättre av det, gör det! Men innan ni slänger fram pengarna på disken så vill jag gärna att du funderar på om du verkligen tycker jackan är värd pengarna eller om det bara är för att din bästa kompis har en likadan jacka av pengar från sin käre far.

Det jag vill få fram är att alla människor inte borde vara så lättpåverkade av vad andra vill, gör och kan. Gör det ni själva vill och framför den personligheten du har att erbjuda världen. Du blir så mycket finare så.

Jag har vid ett flertal tillfällen fått kommentarer där folk påpekar att mina blogg-inlägg är för långa. Därför avslutar jag detta inlägg väldigt hastigt här, trots att jag har väldigt mycket annat OVIKTIGT att skriva ner.

Nåväl, nu är det dags att knyta ihop säcken för denna gången. Ni får hålla er tills nästa gång som kan komma om någon timma, ett par dagar eller vid nästa gång jag stör mig på något!

12:e juli, sommaren 2007, Stockholm Stadion. Ett ögonblick att minnas förevigt. Längtan har vart både lång och seg som sirap. Jag minns när vi stod där den 27:e februari klockan 06.00 utanför Scandinavium i väntan på de brandgula biljetterna som skulle få oss in på arenan nästan ett halvår senare. Allt var planerat in i minsta detalj och humöret var med oss från topp till tå.

Resan började redan den 11:e juli då jag, Matte, Henke, Bomgren och Sanne satte oss i Mattes röda Audi 100 som skulle ta oss till våran kära (?) huvudstad. Innan jag åkte tänkte jag för mig själv: "Hur fan ska jag kunna vara utan havregrynsgröt i fem dagar nu?". Matthias hade fixat iordning sin bilsterioanläggning inför resan så att vi skulle kunna värma upp med Master Of Puppets redan på ditresan.

50 mil senare efter att vi bland annat svängt förbi bolaget i Alingsås och åkt ner för McDonalds rutschkanan i Mariestad med en Smirnoff i högsta högg, så va vi framme på Östermalm där vårat vandrarhem låg. Vandrarhemmet såg ut som Hogwarts och vart stort som ett slott! Det roliga är att jag inte skojar, de va verkligen Hogwarts. Det fattades bara att Daniel Radcliffe skulle vara han som guidade oss till vårat rum, eller skolsal som det egentligen var. Fem sängar för fem ungdomar vilket innebär att det var en säng till varje person. Och tur var väl det. För stundtals blev man rädd då Bomgren endast sa tre meningar under hela resan. Det var: "jag är på", "jag bangar inte" och "analsex", haha!

Första kvällen minns jag inte ens vad vi gjorde. Det kanske låter dumt, men faktum är att vi inte drack något då... tror jag. HAHA! Svaret får jag nog om jag går in på min Internetbank och ser vad för pengar som drogs den elfte juli.

Dagen efter, det vill säga den 12e juli, var det dags. Dags att ha humöret på topp och fjärillarna i magen under kontroll! Jag tror klockan var 10.30 då vi steg upp ur våra sängar efter att Sanne väckt oss killar. Vid tvåtiden cirkus, så va vi på plats utanför stadion för att ställa oss i kön till himmelen. Med enorma värkar i korsryggen och ett hyffsat tråkigt väder stod vi äntligen inne på stadion. Vi hade siktat på att komma så nära Hetfield de bara gick och jaaaaaa, MISSION COMPLETE! Vi stod längst fram och kunde nästan nå scenen.

Allt på konserten var hur bra som helst, låtarna, publiken, Hetfield men framför allt, stämningen! Det är nästan så man kommer när man tänker tillbaka på det. HAHA! Till och med vädret hann spricka upp för första gången på kanske två veckor. Det var kanske inte så konstigt, för solen lyser alltid på Hetfield. Jag minns varenda sekund av konserten. Allt ifrån tänderna som va uppe under Nothing Else Matters till att man låg ner i folkmassan efter att ha blivit knuffad av nått pack från norra Lappland.

Det finns väl kanske en grej som inte var 100%-ig. Och det var förbandet, HIM. Jag har inget emot HIM alls, men sångarens röst höll inte alls live. Faktum är att min mormors hund hade gjort bättre ifrån sig. Eller vänta nu, har hon hund? Aja, skit samma...

Det var ganska så trångt under konserten om man säger så. Jag tror jag blev trampad på skorna etthundratrettiosjutusenfemhundratolv gånger under bara Master Of Puppets. Men det roliga är att skorna var renare efter hela arrangemanget än innan. Gratis sko-tvätt på köpet, lixom.

Om jag tvingas välja ett ögonblick under hela konserten som var bäst så blir det ändå när "One" spelades. Hade Kishti från Idol-jurun varit där så hade hon sagt: "THIS WAS A HALLELULJA MOMENT! Låten började med att de hade fyrverkerier både innanför och utanför arenen som de avfyrade. Hur bra som helst, verkligen HUR bra som helst. För er som inte var där så gör ni bäst i att söka på "Metallica, One, Stockholm" på YouTube.

Man kan säga hur många bra saker som helst om konserten utan att ni ska förstå hur bra det var. Det går bara att inse om man var på plats. Det borde vart obligatoriskt att gå på Metallica. Inte för att vara taskig på något sätt. Men ni som inte var där, ni missade nått kan man ju säga.

Direkt efter konserten var det dags att hitta de plektrumen som medlemmarna slängde ut. Matthias den jäveln fick ett som dem hade använt under konserten medan jag själv fick nöja mig med att få ett av Bomgren då han hittat två. Tack Bomgren, ska du ha betalt analt? HAHAHA! Dessutom var jag kusligt nära att få tag i Hetfields högra svettarmband. Jag letade för en kort stund efter plektrum på marken då jag helt plötsligt får ett svetarmband från scenen på mig. Eftersom jag inte alls var berädd på det, hann jag aldrig uppfatta det. Så en jävel till vänster om mig fick den istället! FAN! Nu i efterhand undrar jag varför jag inte slog ner honom. Lätt värt det.

Summa sumarum så va konserten så bra som jag kunde tänka mig att en konsert kunde vara. (läses: VAFAN MENAR HAN?!)

Efter allt var man trött i ryggen, trött i benen, trött i huvudet men framför allt hungrig! Vi åkte till Max Hamburgerrestaurang på Stureplan om jag inte minns fel och slängde i oss varsin meny. Eller nej, två stycken blev det, ju. Tanken var att vi skulle gått ut efteråt men det hade vi varken energi eller humör till. Det blev att vi var hemma på Hogwarts och diskuterade hur bra de vi hade vart med faktiskt var.

Fredag, dagen efter. Gick upp sent, åt sent, duscha sent. Allt var sent. Även kvällen visade sig bli sen då vi för första gången gick ut i Stockholm. Allesammans duschade och gjorde sig i ordning för en förväntansfull utgång bland bratsen på Stureplan, usch, fyfan! Vi gick in på nått jävla skitställe som jag aldrig önskat att jag gått in på. Vi blev inte långvariga där men jag hann göra det jag behövde. Det vill säga att hälla ut en cider (med päronsmak) på deras heltäckningsmatta för att visa vad jag tycker om vakter som inte släpper in folk på grund av sin klädsel. Nog pratat om detta.

Lördag förmiddag. Äta "frukost" på Londoner Restaurang samtidigt som vi tittade på K1 som var på plasmateven i hörnet vid trappan. Det var meningen att vi skulle gått ut även denna kvällen men så blev det inte. Vi var inte alls sugna på det efter att 08orna visat sin framsida, det dem är bra på, dvs att vara dryga mot allt och alla. Det roliga är att dem själva inte verkar veta om det, :D.

Det blev att vi stannade på vårat Hogwarts-rum och drack samtidigt som vi tittade på film. Fan så mycket roligare. För skämten vi drog va de högklass på, eller vad säger ni? :D... HAHA! Lyssna bara på denna: " Vet ni vilket kosttillskott som nybörjare inte dricker?" PROtein. HAHAHHAHAHA! Eller varför inte denna: "Vet ni vilket kosttillskott som är det billigaste?" kREAtin. HAHHA! Ni som känner mig vet vad nivån ligger.

Söndagen var nära och det var dags för resan hemmåt igen. Även den blev roligare än vad jag någonsin skulle tänka mig. Ett par riktigt bra skämt förgyllde tillvaron efter att vi vart med om en helt fantastiskt konsert i bratsens huvudstad.

Tack för mig.

PS: "Vet ni vart Scan har sitt huvudlager?" Svar: Köttkulla! HAHAHHAHHA! DS.

Helger som denna som vart borde få vara längre. Borde vara lag på det, åtminstone några timmar. Har ni också kännt den känslan då ni bara önska att tiden bara stod stilla och att just det ögonblicket du upplever i detta nu va för evigt? Den känslan hade jag i helgen.

I mitten av mars hade vi en bowling-turnering med gubbarna på jobbet där de som lyckades skrapa ihop flest poäng skulle få visa vad dem gick för i en hyffsat stor turnering i Stockholm. De åtta bästa från den första turneringen blev direktkvalificerade till Stockholm och därmed en helt grym helg! Jag lyckades få ihop så många poäng att det räckte för att få följa med bussen till våran kära huvudstad.

Lördag morgon, eller borde jag säga fredag natt? Välja själva. Vi skulle iallafall samlas utanför Partillebo-hallen 04.45 för att vid fem tiden kunna börja vårat äventyr. På fredagskvällen var kläderna, parfymen och tandborsten nerpackade för att jag skulle slippa packa på lördagen vilket i sin tur resulterade i att jag kunde sova längre. Så blev det också, kanske lite för länge. Lille Timmy vaknade nämligen inte av väckarklockan som det vart tänkt från första början.

Jag vaknade av att min Allen ringde till mobilen och frågade vart jag var. Då var klockan 04.51. Det vill säga sex minuter efter samlingstiden - tre mil där ifrån! Tror ni jag fick panik då? Svar ja. Det var bara att slänga på sig mysbyxorna och första bästa tjocktröjan jag hitta. När jag gick på bussen var klockan åtta minuter över fem vilket var ganska bra gjort faktiskt (även om det är klantigt att bara försova sig :D ).

However, med sprängfyllda ögon och ett hjärta som slog i hundratrettio så var man med i matchen igen. Trots den dåliga starten på resan och all stress så visade det sig vara värt det - no doubt!

På bussen vart det ca. 30 personer där alla hade samma mål - att få åka hem som bowlingmästare! Bussresan var på sex timmar och redan innan gick det rykten om att det kommer att kläckas en o annan öl på bussresan upp. Men vi säger såhär: Det var väl det minsta man kunde säga. Även om jag inte drack så mycket själv (för att jag gick in för att vinna bowlingen) så gjorde dem andra ett hyffsat bra jobb. Öl efter öl hävdes i och alla blev allt mer onyktra.

Väl inne i bowlinghallen letade jag efter ett par bowlingskor med storlek 43 och slängde iväg mitt första kast mot bucklan! Och vad blir det om inte en STRIKE! Med självförtroende på topp var det dags för andra kastet och det gick ju inte lika bra direkt, haha. Sakta men säkert sjönk självförtroendet och bucklan gled bara längre och längre ifrån mig. Man skulle tydligen spela hela sex (!) serier och jag är ju inte känd för att kunna fokusera mig och konsentrera mig under en så lång period. Poängen bara dalade ju längre vi hade spelat och mot slutet av matchen så sa jag till mig själv att jag aldrig mer ska sätta min fot i en bowlinghall igen, haha!. Jag vann ingenting, trots höga förhoppningar och mål, gick jag ifrån bowlinghallen med världens suraste min. Det skall dessutom tilläggas att jag var hungrig.

Som tur var så hade man en till sak att se fram emot på resan, Cinderella-kryssningen som skulle ta oss över till Åland. När vi kom ombord och vi hittat våran hytt var det dags för mat på en av de finare restaurangerna ombord. Fläskfilé med en pytteliten klick stekt potatis satt som handen i handsken, även ifall man nu inte blev mätt. Vi lyckades få fönsterplats under middagen och man kunde se hur grymt fint det var när båten gled genom Stockholms skärgård.

Efter besöket på restaurangen så sprang vi till tax-free:n för att kunna köpa vår efterlängtade sprit. Det fick bli en Absolut Pear för mig för att den såg så fruktansvärt gooo ut, men även oxå för att jag fick en rekomendation att den är helt galet god att blanda med Sprite. Så vi testade. Och jävlar vad fint den satt. Faktum är att den var så god att det blev hela tolv groggar på förfesten.

Hmmm... Hur skulle detta sluta?

När vi alla var reda var det dags att slänga på sig dojjorna och gå ner till krogen. Allt var så himla bra, för det var som ett litet samhälle där du bara kan gå runt och leva gött! Det var väl egentligen därför jag tyckte om det så mycket. Friheten att ha allt så nära till hands.

Ville man ha mer sprit så fanns ju tax-free:n, ville man ha mat så fanns det restauranger som sålde sallader och baguetter, ville man ta en dusch så vart det bara att gå till sin hytt och ville du bara se ut över havet så vart det så enkelt att bara gå upp på deck och göra det. En skön känsla, helt klart.

Det slutade med att en av oss hamnade i fyllecell efter att ha pissat i hissen medans den åkte och när den stannade för att folk skulle gå på så visade de sig att en vakt skulle på hissen. Det visade sig inte vara alltför populärt. HAHA, då ska det också tilläggas att det är heltäckningsmattor överallt på Cinderella-båtarna. :D.

Trots det var allt vart klockrent och jag ska verkligen göra det igen, typ hundra gånger.

Så, cya on Cinderella!

Idag är det en spännande dag för Håkan och alla hans kompisar. De ska gå ut i skolgen och hälsa på älgar och kaniner.
 
  - När man hälsar på en kanin måste man sitta på huk och tugga på en morot, tror Håkan. Och om man ska hälsa på en älg så måste man vara lika lång som två gubbar med hatt.

Man ska ha bra kläder på sig. Fröken har sagt att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Om det regnar tar man på sig regnkläder - inte badbyxor eller farfars långkalsonger. Bra kläder att ha på sig i skolgen är: Varma kläder, regnställ och stövlar.

Håkan har en extra bra sak med sig. Pappas gamla skogsmullebok som pappa hade när han var ung. Där skrev han upp viktiga saker som naturen och ritade av olika fåglar och maskar. Världens roligaste hobby enligt Håkans pappa. Håkan fick låna den om han lovade att vara rädd om den.

När Håkan kommer till dagis är det full aktivitet. Ronny har slängt Pär i en vattenpöl för att ta reda på om hans regnställ va vattentätt. Det va den tydligen inte, för Pär blev blöt över hela kroppen. Alice visar sin matsäck för Julius. Han säger att Alices smörgås liknar en vacker tavla. Då kommer Ronny och äter upp Alices macka i ett enda nafs. GLUFS!

Alla tycker att det var väldigt elakt. Fröken säger till Ronny att om han inte slutar bråka så får han inte följa med till skogen.

  - Det är ju det jag vill slippa, stönar Ronny.

Han är nämligen rädd för grodor. Slemmiga grodor ger honom hicka och grönfeber. När Håkan ser på Pär som är genomblöt och på Alice som ser ovanligt hungrig och ledsen ut, så önskar han att han kunde låta Ronny få smaka på hans egen medicin. Men hur?

Fröken säger till barnen att ställa upp sig på en lång rad. Håkan får stå bredvid Alice. Det är lite roligt. Även fast hon är en tjej. Alice år så stark att hon kan lyfta Håkan på ett enda finger om hon vill. Men det vill hon inte. Hon tycker att Håkan gott kan promenera själv till skogen.

  - Hej hå, hej hå - vi ut i skogen gå, sjunger barnen när de går i en lång rad.

När de kommer fram till skogen får de lägga ifrån sig sina ryggsäckar på en särskild rastplats.

  - Hej kollikokk, ropar plötsligt någon ute i skogen.
  - Hjälp! ropar alla barnen.

Fröken Camilla säger att det inte är något farligt. Det är bara trollet Molle som bor i skogen och har hand om alla djur. Han ser till att de mår bra och inte gör sig illa på farliga saker som glas och gammalt skräp.  Håkan undrar om det är lika farligt med nytt skräp. Mulle säger att det är det. Allt skräp ska slängas i soptunnan eller lämnas in till sopåtervinningen. Man kan använda soporna igen.

  - Ha, ha, skriker Ronny. Mulle är inte klok! Man kan inte använda skräp. Skräp är ju bara skräp!

Camilla säger till Ronny på skarpen. Hon säger att om inte barnen är snälla så kanske Mulle försvinner.

  - Det gör inget, säger Ronny och spelar tufft. ingen behöver en korkskalle som Mulle.

Håkan tänker att den som är korkskallen är Ronny och ingen annan. Mulle frågar om barnen vill vara snäll och hjälpa honom att samla upp skräp som människorna har slängt ute i naturen.

  - Va? Ska vi vara städpatrull? ropar Ronny argt. I så fall vill jag ha betalt.

Nu får Camilla ta ett ordentligt prat med Ronny. Hon säger att han inte får hålla på så där, för han förstör för alla andra. När Mulle har gått delar fröknarna in barnen i smågrupper som ska leta efter intressanta fynd. Det kan vara allt från jordnötter till någon elefant som har rymt från djurparken. Håkan hamnar i samma grupp som Alice, Beiron, Maja och Ronny.

Ronny säger att tjejerna ska få bada i lera om de inte gör som han säger. Beiron blir så rädd att han börjar snyfta.

  - Lipsillar ska man göra äppelmos av! ryter Ronny argt.

Håkan tänker att Ronny borde få sig en läxa - en gång för alla.

  - Jag har med mig en bok, säger Håkan stolt och visar upp pappas gamla anteckniningsbok.

  - Det var den fulaste bok jag sett. Hit med den så att jag kan riva sönder den! skriker Ronny.

Håkan säger att om Ronny slutar bråka, så ska han få med sig hem en sak som är värd mer än hundra miljoner kronor.

  - Ha, ha, det tror jag inte på, säger Ronny tufft.

  - Nähä. Slipp då!

Det blir tyst. Ronny funderar en lång stund. Sedan säger han att han kan sluta vara dum om han får den värdefull saken. Håkan berättar att det står massor av hemligheter i pappas gamla bok. Bland annat hur man fångar en humla.

  - En humla? Den kan man väl inte få hundra miljoner för, muttrar Ronny surt.

  - Jo, om det vore den enda humlan som fanns på hela jordklotet.

Håkan, Alice och Maja börjar leta efter viktiga saker. De hittar en plastpåse med ett kvitto i.

  - Vad är det för viktigt med det? unrdar Ronny surt. Det är ju bara äckligt.

  - Men tänk om det är ett värdefullt kvitto, menar Maja. Det är kanske nån som saknar kvittot.

  - Mulle sa att vi skulle slänga skräp i soptunnan, säger Beiron. Ronny tycker att det är urfånmigt.

Plötsligt säger Håkan att han har hittat något värdefullt. Något som finns avritat på en bild i pappas gamla bok. Ronny kräver att få se.

  - Nä, säger Håkan. Det är en förtrollad växt som bara en person får titta på. Om nån mer tittar på den så blir den förvandlad till en sten.

Ronny ser lite osäker ut. Han vill ju inte förstöra den förtrollande växten, eftersom den kan vara värd så mycket pengar. Samtidigt är han väldigt nyfiken.

  - Du ljuger väl inte för mig, pissmyra, väser han farligt.
  - Du får titta om du vill, säger Håkan och sträcker fram händerna.

Ronny håller för ögonen.

  - Är du inte klok? Om jag ser på den blir den ju förvandlad till en sten, ju!

Alice tittar nyfiket på Håkan. Han ger henne en hemlig blick. Hon förstår att Håkan har hittat på något ovanligt bra.

  - Lägg ner den i min väska, säger Ronny och fortsätter att hålla för ögonen.

  - Visst, säger Håkan. Men det står i boken att växten måste stå i fred i två dagar innan den förvandlas till nåt som är värt mer ämn flera hundra miljoner.

  - Två dar? Jag kan ju inte ens hålla mig till i eftermiddag, muttrar Ronny.

  - Du kan väl ställa din väska på dagis över helgen, föreslår Alice.

  - Bra idé, korkskalle, ropar Ronny. Idag är det ju fredag! På måndag blir jag rik.

Håkan går bort till Ronnys väska. I handen har han plastpåsen med kvittot och i den ligger den någonting. Alice går fram och frågar viskande vad det är i påsen. Håkan flinar med hela ansiktet.

  - Grodyngel, finnas han. Jag såg på bilden i pappas gamla bok att det är grodyngel, och jag lade ner massor i kassen. Under helgen kommer det att förvandlas till riktiga grodor, och sen får Ronny smaka på
sin egen medicin. Han är ju livrädd för grodor!

Alice säger att det låter väldigt elakt, men roligt. På väg hem till dagis bär Ronny sin väska som om den vore av guld. När Håkan kommer till dagis på måndag morgon står alla barnen ute på gården. En överraskning väntar inne på dagis. Håkan vet ju precis vad det är, tror han.

  - Vi får inte gå in på dagis, förklarar Pär.

Håkan kan inte låta bli att fnissa. Han tänker på alla grodor som antagligen hoppar omkring där inne. Plötsligt öppnas dörren och ut kommer fröken Camilla. Hon är alldeles svart!

  - Va? Vad är det där? undrar Håkan förvånat.
  - Det är myggor, förklarar Pär.

Ronny tog med mygglarver från skogen i fredags! Under helgen har de kläckts och blivit riktiga myggor. Det är flera miljoner där inne. Håkan känner en liten klump i magen. Myggor? Hur kommer det sig? Fröken Camilla har myggbett precis överallt! Det måste bero på att pappa ritar så fasligt dåligt. Han fick mygglarverna att se ut som grodyngel i sin fånia bok.

  - Håkan!

Håkan vänder sig om och där står Ronny och blänger argt. Han ser alldeles bucklig ut på hela kroppen.

  - Jag är nästan uppäten av hundra miljoner myggor! Det tyckte du väl att du gjorde bra, va!

Håkan tittar på Ronny. Han ser inte klok ut. Håkan tycker faktiskt lite synd om Ronny.

  - Förlåt, säger Håkan. Det var inte meningen att det skulle bli hundra miljoner myggor. Det skulle bli hundra miljoner grodor.

  - Grodor?

Ronny ser alldeles skräckslagen ut.

  - Jag hatar grodor!

Håkan säger att han ville hämnas för allt elakt som Ronny gjorde i skogen i fredags. Ronny skulle få sig en läxa.

  - En läxa? Du skulle ju ge mig hundra miljoner.
  - Ja, du fick ju hundra miljoner ... myggbett, säger Håkan och kan inte låta bli att skratta.

  - Du sa pengar!
  - Nä, jag sa att du skulle få nåt som var värt mer än hundra miljoner. Och om du är snäll så är det värt mer än hundra miljoner kronor.

Ronny blir tyst. Han vet att han har varit dum. Han kliar sig på alla myggbett och säger att han bara vill ha en kompis. Men det är ingen som vill vara kompis med honom.

  - Jag vill vara kompis med dig, säger Håkan.
  - Vill du?

Ronny ögon hoppar nästan ur skallen på honom av förvåning.

  - Ja, men då måste du lära dig en sak först.
  - Vadå?
  - Om man vill ha en kompis så måste man vaen kompis.

Den läxan lär sig Ronny på en gång. Sedan kommer alla barn på dagis och vill hjälpa till att klia på Ronny myggbett.

  - Vet du, säger Ronny till Håkan. Du ljög inte för mig. Du sa att jag skulle få nåt som är värt mer än hundra miljoner och det har jag ju fått. Kompisar!

Nu är det inte långt kvar. Imon fyller Wayne Gretzky 46 år. Världens genom tidernas bästa hockeyspelare med sitt mytomspunna tröjnummer 99. Men tro inte att jag ska skriva om hur han kommer ha det och vad han ska göra på sin födelsedag. Faktum är att jag fyller år samma dag som honom och har istället tänkt att berätta vad jag ska ha för mig då jag äntligen fyllt så många år att även jag är välkommen på systemet. Klockan 19.00 imon är man 20 år gammal. 20 år, fattar ni eller? Nej, jag tänkte la det, för det gör inte jag heller. Jag som tyckte det inte alls var länge sen man slutade leka "Röda-vita rosen" eller "bolljage" på Havrevägen. Iochmed att det är min dag imon är helgen fullsmockad av roliga händelser, speciellt på lördagen då jag får träffa Hon med stort H.

Imon på självaste födelsedagen blir lite små stressig. Jag slutar jobba 16.30 och våran firmafest drar igång redan vid 19.00 mitt på Avenyn. Som tur är har vi under ett par månader jobbat efter ackord så vi har blivit lite mer stresståliga - eller nåt (haha!)... Om jag fattat det hela rätt så kommer det bli helt omöjligt att inte bli svinpackad på firmafesten imon. För vad jag har hört så har alla på jobbet en viktig uppgift, att supa Timmy under bordet på hans 20-års dag. Vi får väl se vad det hela slutar - eller börjar?

På lördagen kommer jag antagligen att vakna med lite skallebank. Men mer än så ska det inte bli, det ska jag se till. Vid 13.00-tiden kommer Linnea hit och om jag haft ont i huvudet innan så kommer hon att vara medicinen mot det. För så fort jag får se henne får kroppen en slags energi-kick som får fjärillarna i min mage att flyga runt ännu mer än vanligt. Ni ska bara veta hur härlig den känslan är. Jag är så sjukt glad att jag träffat henne och fått ta del av hennes personlighet. Det är första gången jag känner mig så beroende av nån annan människa utanför familjen och de närmaste vännerna. Tycker ni att jag verkar lite frånvarande när ni pratar med mig så beror det på att jag har henne i mitt huvud. Antingen accepterar ni det eller så gör ni inte det, för så kommer det att bli så i framtiden också. Det trivs jag med, det är så jag vill ha det. 

Jag och prinsessan ska på kvällen på inflyttningsfest hos Mikaela och spriten är köpt sen lång tid tillbaka. Efter att vi slängt i oss lite mat här hemma ska vi ta tåget till stan för att sedan slänga oss på en spårvagn som leder oss till festen. Har inte den minsta aning om hur många som kommer att vara där eller vad som händer efteråt. Men jag hoppas på att kvällen blir trevlig och att det inte ska vara så förbannat kallt när vi väl ska hem. 
 
På söndagen gäller det att varva ner och kunna vila ut efter en hektisk och fullspäckad helg, men bara ett par timmar. För på kvällen kommer hela tjocka släkten och ska de ska tydligen fira mig. Jag har inte önskat mig något alls för jag har redan fått allt jag önskar mig. Jag och Linnea kommer antagligen att vakna lagom till middan, beroende på hur mycket vi vågat hälla i oss kvällen innan.

Jag ser fram emot helgen och alla äventyr den har att erbjuda - och Linnea - du ska veta hur mycket jag tycker om dig. Ojojoj, säger jag bara.

Puss på dig.

Då var snart 2006 också slut och tiden bara springer iväg. Såhär fram emot slutet av året tänkte jag att det kan vara intressant och sammanfatta året vi snart lämnat bakom oss.

Tagit studenten, börjat jobba heltid, egen inkomst, fastanställning. 2006 kan bara sammafattas på ett sätt - året då man trädde ut i "vuxenlivet".

Nu när jag tänker efter så finns det inget att säga om de första 5 månaderna av 2006 typ. Det skulle väl vara att jag i februari månad va uppe en vända i Luleå för att se hur Luleås Tekniska Universitet fungerade. Relativt snabbt blev jag påmind om att jag är en sommarmänniska. För fyfasen va kallt det var. 15 jackor och 7 tröjjor va typ vad som behövdes om man skulle trivas i det klimatet, men då skulle man iochförsig se ut som en Michelingubbe också.

Nog pratat om Nordpolen (som förövrigt krävde en hemresa på 19 timmar), och istället slänger vi oss på studenten och dess glada minnen.

2 juni 2006. Efter hela tolv år i skolan och ungefär 12.000 lektioner va skolgången äntligen slut. Det var väl egentligen först här som den stora "förändringen" i livet trädde i kraft. Tänka sig, aldrig behöva sätta sig vid matteboken igen och snurra in  på derivator eller logaritmer. Iallafall inte fram tills den dagen då man ska plugga vidare. Men just nu är och förblir miniräkaren en dammsamlare i bokhyllan och det tycker jag är skönt.

Tre dagar senare, dvs den 5 juni, var väl egentligen den första dagen då man verkligen fick känna på hur det var att sluta skolan på allvar.

Studentresa, mycket människor, sol, blått vatten, Ayia Napa, Cypern. Studentresa i Ayia napa. Hela 60 stycken svenska studenter från landet i norr lyckades vi skrapa ihop för att tillbringa en sista tid med varandra innan alla går sin egen väg. Jag har många minnen från Ayia Napa, men jag tror ändå jag gillade förfesterna på våran balkong allra mest. En sak har jag alltid undrat sedan i somras. Hur kommer det sig att det alltid var i just vårat rum som förfesterna höll hus? Små rum, liten balkong och en grym sterioanläggning fick stämningen att vara på topp!

Efter - låt mig tänka - tre timmar av förfestande var det dags att slänga på sig sina dojjer och traska upp mot Grabbarna Grus. Men vänta lite! Först skulle man en vända förbi Tonys och köpa en eller 12 drinkar. Det var väl vid den här delen av kvällen man äntligen fick svänga loss på allvar. För som jag sa tidigare så hade vi inte kvadratmetrarna på våran sida i vårat rum, eller "hytt" borde jag kanske säga.

Något svettigare traskade man vidare till Grabbarna Grus lagom tills månen och stjärnorna började titta fram. Väl inne va det bara att ställa sig vid baren, köpa en Smirnoff, ställa sig på dansgolvet och sjunga "Boten Anna". Nu när jag tänker efter så tror jag helt ärligt att den låten spelades över 50 gånger på sex partykvällar. Men onycker som man var spelade väl inte det någon roll. Varje gång den kom ur högtalarna så hörde man ett "Woooooooohhhh!" från dansgolvet. Det är minnen det.

Dagen efter - eller rättare sagt - när man kom hem runt 11-12 snåret på förmiddagen så var det dags att slänga i sig en frukost. Va bestod den av oftast? Självklart havregrynsgröt som jag gör på mitt alldeles egna sätt. Va trodde du?

12 juni. Efter en vecka vid Medelhavet var det dags för hemfärd och allvaret började igen. Innan jag drog utomlands fick jag reda på att jag fått jobbet på lagret i Partille. Redan den 14:e juni började mitt kontrakt med ICA Meny att gälla. det vill säga helt utan ledighet. Man skulle kunna säga att jag var ledig i Ayia Napa, men det skulle inte jag gjort. För de va ta mig fan bra mycket jobbigare att tillbringa en vecka i Ayia Napa än att jobba en vecka på lager.

Nu har jag jobbat där i ett halvår lite drygt och har på den tiden hunnit övertyga chefen Bengt om att få stanna. Jag vet inte alls hur länge jag blir kvar där. Men jag tjänar bra och har möjlighet att spara pengar varje månad. Jag är nöjd och har inget emot att jobba där under 2007...

Varför vara ledsen när man kan vara glad? : )

Jag får önska er en god fortsättning, för det kommer jag att ha.