Från Hogwarts till Master Of Puppets
12:e juli, sommaren 2007, Stockholm Stadion. Ett ögonblick att minnas förevigt. Längtan har vart både lång och seg som sirap. Jag minns när vi stod där den 27:e februari klockan 06.00 utanför Scandinavium i väntan på de brandgula biljetterna som skulle få oss in på arenan nästan ett halvår senare. Allt var planerat in i minsta detalj och humöret var med oss från topp till tå.
Resan började redan den 11:e juli då jag, Matte, Henke, Bomgren och Sanne satte oss i Mattes röda Audi 100 som skulle ta oss till våran kära (?) huvudstad. Innan jag åkte tänkte jag för mig själv: "Hur fan ska jag kunna vara utan havregrynsgröt i fem dagar nu?". Matthias hade fixat iordning sin bilsterioanläggning inför resan så att vi skulle kunna värma upp med Master Of Puppets redan på ditresan.
50 mil senare efter att vi bland annat svängt förbi bolaget i Alingsås och åkt ner för McDonalds rutschkanan i Mariestad med en Smirnoff i högsta högg, så va vi framme på Östermalm där vårat vandrarhem låg. Vandrarhemmet såg ut som Hogwarts och vart stort som ett slott! Det roliga är att jag inte skojar, de va verkligen Hogwarts. Det fattades bara att Daniel Radcliffe skulle vara han som guidade oss till vårat rum, eller skolsal som det egentligen var. Fem sängar för fem ungdomar vilket innebär att det var en säng till varje person. Och tur var väl det. För stundtals blev man rädd då Bomgren endast sa tre meningar under hela resan. Det var: "jag är på", "jag bangar inte" och "analsex", haha!
Första kvällen minns jag inte ens vad vi gjorde. Det kanske låter dumt, men faktum är att vi inte drack något då... tror jag. HAHA! Svaret får jag nog om jag går in på min Internetbank och ser vad för pengar som drogs den elfte juli.
Dagen efter, det vill säga den 12e juli, var det dags. Dags att ha humöret på topp och fjärillarna i magen under kontroll! Jag tror klockan var 10.30 då vi steg upp ur våra sängar efter att Sanne väckt oss killar. Vid tvåtiden cirkus, så va vi på plats utanför stadion för att ställa oss i kön till himmelen. Med enorma värkar i korsryggen och ett hyffsat tråkigt väder stod vi äntligen inne på stadion. Vi hade siktat på att komma så nära Hetfield de bara gick och jaaaaaa, MISSION COMPLETE! Vi stod längst fram och kunde nästan nå scenen.
Allt på konserten var hur bra som helst, låtarna, publiken, Hetfield men framför allt, stämningen! Det är nästan så man kommer när man tänker tillbaka på det. HAHA! Till och med vädret hann spricka upp för första gången på kanske två veckor. Det var kanske inte så konstigt, för solen lyser alltid på Hetfield. Jag minns varenda sekund av konserten. Allt ifrån tänderna som va uppe under Nothing Else Matters till att man låg ner i folkmassan efter att ha blivit knuffad av nått pack från norra Lappland.
Det finns väl kanske en grej som inte var 100%-ig. Och det var förbandet, HIM. Jag har inget emot HIM alls, men sångarens röst höll inte alls live. Faktum är att min mormors hund hade gjort bättre ifrån sig. Eller vänta nu, har hon hund? Aja, skit samma...
Det var ganska så trångt under konserten om man säger så. Jag tror jag blev trampad på skorna etthundratrettiosjutusenfemhundratolv gånger under bara Master Of Puppets. Men det roliga är att skorna var renare efter hela arrangemanget än innan. Gratis sko-tvätt på köpet, lixom.
Om jag tvingas välja ett ögonblick under hela konserten som var bäst så blir det ändå när "One" spelades. Hade Kishti från Idol-jurun varit där så hade hon sagt: "THIS WAS A HALLELULJA MOMENT! Låten började med att de hade fyrverkerier både innanför och utanför arenen som de avfyrade. Hur bra som helst, verkligen HUR bra som helst. För er som inte var där så gör ni bäst i att söka på "Metallica, One, Stockholm" på YouTube.
Man kan säga hur många bra saker som helst om konserten utan att ni ska förstå hur bra det var. Det går bara att inse om man var på plats. Det borde vart obligatoriskt att gå på Metallica. Inte för att vara taskig på något sätt. Men ni som inte var där, ni missade nått kan man ju säga.
Direkt efter konserten var det dags att hitta de plektrumen som medlemmarna slängde ut. Matthias den jäveln fick ett som dem hade använt under konserten medan jag själv fick nöja mig med att få ett av Bomgren då han hittat två. Tack Bomgren, ska du ha betalt analt? HAHAHA! Dessutom var jag kusligt nära att få tag i Hetfields högra svettarmband. Jag letade för en kort stund efter plektrum på marken då jag helt plötsligt får ett svetarmband från scenen på mig. Eftersom jag inte alls var berädd på det, hann jag aldrig uppfatta det. Så en jävel till vänster om mig fick den istället! FAN! Nu i efterhand undrar jag varför jag inte slog ner honom. Lätt värt det.
Summa sumarum så va konserten så bra som jag kunde tänka mig att en konsert kunde vara. (läses: VAFAN MENAR HAN?!)
Efter allt var man trött i ryggen, trött i benen, trött i huvudet men framför allt hungrig! Vi åkte till Max Hamburgerrestaurang på Stureplan om jag inte minns fel och slängde i oss varsin meny. Eller nej, två stycken blev det, ju. Tanken var att vi skulle gått ut efteråt men det hade vi varken energi eller humör till. Det blev att vi var hemma på Hogwarts och diskuterade hur bra de vi hade vart med faktiskt var.
Fredag, dagen efter. Gick upp sent, åt sent, duscha sent. Allt var sent. Även kvällen visade sig bli sen då vi för första gången gick ut i Stockholm. Allesammans duschade och gjorde sig i ordning för en förväntansfull utgång bland bratsen på Stureplan, usch, fyfan! Vi gick in på nått jävla skitställe som jag aldrig önskat att jag gått in på. Vi blev inte långvariga där men jag hann göra det jag behövde. Det vill säga att hälla ut en cider (med päronsmak) på deras heltäckningsmatta för att visa vad jag tycker om vakter som inte släpper in folk på grund av sin klädsel. Nog pratat om detta.
Lördag förmiddag. Äta "frukost" på Londoner Restaurang samtidigt som vi tittade på K1 som var på plasmateven i hörnet vid trappan. Det var meningen att vi skulle gått ut även denna kvällen men så blev det inte. Vi var inte alls sugna på det efter att 08orna visat sin framsida, det dem är bra på, dvs att vara dryga mot allt och alla. Det roliga är att dem själva inte verkar veta om det, :D.
Det blev att vi stannade på vårat Hogwarts-rum och drack samtidigt som vi tittade på film. Fan så mycket roligare. För skämten vi drog va de högklass på, eller vad säger ni? :D... HAHA! Lyssna bara på denna: " Vet ni vilket kosttillskott som nybörjare inte dricker?" PROtein. HAHAHHAHAHA! Eller varför inte denna: "Vet ni vilket kosttillskott som är det billigaste?" kREAtin. HAHHA! Ni som känner mig vet vad nivån ligger.
Söndagen var nära och det var dags för resan hemmåt igen. Även den blev roligare än vad jag någonsin skulle tänka mig. Ett par riktigt bra skämt förgyllde tillvaron efter att vi vart med om en helt fantastiskt konsert i bratsens huvudstad.
Tack för mig.
PS: "Vet ni vart Scan har sitt huvudlager?" Svar: Köttkulla! HAHAHHAHHA! DS.
Cinderella, my darling!
Helger som denna som vart borde få vara längre. Borde vara lag på det, åtminstone några timmar. Har ni också kännt den känslan då ni bara önska att tiden bara stod stilla och att just det ögonblicket du upplever i detta nu va för evigt? Den känslan hade jag i helgen.
I mitten av mars hade vi en bowling-turnering med gubbarna på jobbet där de som lyckades skrapa ihop flest poäng skulle få visa vad dem gick för i en hyffsat stor turnering i Stockholm. De åtta bästa från den första turneringen blev direktkvalificerade till Stockholm och därmed en helt grym helg! Jag lyckades få ihop så många poäng att det räckte för att få följa med bussen till våran kära huvudstad.
Lördag morgon, eller borde jag säga fredag natt? Välja själva. Vi skulle iallafall samlas utanför Partillebo-hallen 04.45 för att vid fem tiden kunna börja vårat äventyr. På fredagskvällen var kläderna, parfymen och tandborsten nerpackade för att jag skulle slippa packa på lördagen vilket i sin tur resulterade i att jag kunde sova längre. Så blev det också, kanske lite för länge. Lille Timmy vaknade nämligen inte av väckarklockan som det vart tänkt från första början.
Jag vaknade av att min Allen ringde till mobilen och frågade vart jag var. Då var klockan 04.51. Det vill säga sex minuter efter samlingstiden - tre mil där ifrån! Tror ni jag fick panik då? Svar ja. Det var bara att slänga på sig mysbyxorna och första bästa tjocktröjan jag hitta. När jag gick på bussen var klockan åtta minuter över fem vilket var ganska bra gjort faktiskt (även om det är klantigt att bara försova sig :D ).
However, med sprängfyllda ögon och ett hjärta som slog i hundratrettio så var man med i matchen igen. Trots den dåliga starten på resan och all stress så visade det sig vara värt det - no doubt!
På bussen vart det ca. 30 personer där alla hade samma mål - att få åka hem som bowlingmästare! Bussresan var på sex timmar och redan innan gick det rykten om att det kommer att kläckas en o annan öl på bussresan upp. Men vi säger såhär: Det var väl det minsta man kunde säga. Även om jag inte drack så mycket själv (för att jag gick in för att vinna bowlingen) så gjorde dem andra ett hyffsat bra jobb. Öl efter öl hävdes i och alla blev allt mer onyktra.
Väl inne i bowlinghallen letade jag efter ett par bowlingskor med storlek 43 och slängde iväg mitt första kast mot bucklan! Och vad blir det om inte en STRIKE! Med självförtroende på topp var det dags för andra kastet och det gick ju inte lika bra direkt, haha. Sakta men säkert sjönk självförtroendet och bucklan gled bara längre och längre ifrån mig. Man skulle tydligen spela hela sex (!) serier och jag är ju inte känd för att kunna fokusera mig och konsentrera mig under en så lång period. Poängen bara dalade ju längre vi hade spelat och mot slutet av matchen så sa jag till mig själv att jag aldrig mer ska sätta min fot i en bowlinghall igen, haha!. Jag vann ingenting, trots höga förhoppningar och mål, gick jag ifrån bowlinghallen med världens suraste min. Det skall dessutom tilläggas att jag var hungrig.
Som tur var så hade man en till sak att se fram emot på resan, Cinderella-kryssningen som skulle ta oss över till Åland. När vi kom ombord och vi hittat våran hytt var det dags för mat på en av de finare restaurangerna ombord. Fläskfilé med en pytteliten klick stekt potatis satt som handen i handsken, även ifall man nu inte blev mätt. Vi lyckades få fönsterplats under middagen och man kunde se hur grymt fint det var när båten gled genom Stockholms skärgård.
Efter besöket på restaurangen så sprang vi till tax-free:n för att kunna köpa vår efterlängtade sprit. Det fick bli en Absolut Pear för mig för att den såg så fruktansvärt gooo ut, men även oxå för att jag fick en rekomendation att den är helt galet god att blanda med Sprite. Så vi testade. Och jävlar vad fint den satt. Faktum är att den var så god att det blev hela tolv groggar på förfesten.
Hmmm... Hur skulle detta sluta?
När vi alla var reda var det dags att slänga på sig dojjorna och gå ner till krogen. Allt var så himla bra, för det var som ett litet samhälle där du bara kan gå runt och leva gött! Det var väl egentligen därför jag tyckte om det så mycket. Friheten att ha allt så nära till hands.
Ville man ha mer sprit så fanns ju tax-free:n, ville man ha mat så fanns det restauranger som sålde sallader och baguetter, ville man ta en dusch så vart det bara att gå till sin hytt och ville du bara se ut över havet så vart det så enkelt att bara gå upp på deck och göra det. En skön känsla, helt klart.
Det slutade med att en av oss hamnade i fyllecell efter att ha pissat i hissen medans den åkte och när den stannade för att folk skulle gå på så visade de sig att en vakt skulle på hissen. Det visade sig inte vara alltför populärt. HAHA, då ska det också tilläggas att det är heltäckningsmattor överallt på Cinderella-båtarna. :D.
Trots det var allt vart klockrent och jag ska verkligen göra det igen, typ hundra gånger.
Så, cya on Cinderella!
Hästen, människans bästa vän
Dagen började med att jag, Rosberg och Pingu (efter flera månader på sjukan) tog oss i kragarna och bestämde oss för att åka in till stan för att se ifall vi kunde hitta något att slänga vår lön på. Efter ett par timmar och något uttröttade ben bestämde vi oss för att svänga förbi Allum då vi inte hittade ett skit lägga våran slantar på. Pingu hade V70:n med sig och vi svängde förbi Allum i hundratio. Väl där köpte vi en present till våran Schelander och ett svinstort påskägg som man skulle kunna tro kommit från en tyrannosaurus rex.
Vi tillbringade inte så värst mycket tid där och bestämde oss för att käka lunch på Ove´s Gatukök istället. Första gången jag käkade där och det vart helt jävulskt gott. Värt varendra öre, verkligen.
När vi var hos Jocke, vilket vi va först av alla (till och med före självaste födelsedagsbarnet), hjälpte vi till att bära bord och stolar, blåsa upp ballonger och göra sallad.
Festen var hur kul som helst och stämning var bara så jädra skön. Många blev rejält fulla men jag tror ändå att Budd tar alla poäng. HAHA! Vaknar man upp i ett stall helt näck bredvid en häst så är det deffintivt inte bara en grogg som runnit ner igenom strupen. Man kan tro att jag ljugit ihop detta, men de sjuka är att det är sant. Dagen efter när jag fick höra detta skrattade jag konstant i en kvart. Hela jävla huset va helt pajj typ och jag tror det blev 10 sopsäckar med skräp dagen efter, HAHA, snacka om äventyr. Summa sumarum så va festen helt galet rolig med asmånga balla samtal.
Vädret här hemma har vart helt galet bra och jag har dessutom fått reda på min semester i sommar. 21 juli till den 20 augusti blev det och satan va glad jag är för att jag fick den såpass sent, vilket va precis det jag ville. Nu gäller det att planera så att det blir någon utlandsresa och så.
Glöm inte av att det snart är grilltajm och fotboll!
Bra tider, och bättre blir det!
Sista dagen att kryssa för sina semesterveckor va i fredags och jag valde veckorna 29 till 32, dvs. de två sista veckorna i juli och de första två i augusti. Nu kan man bara hålla båda tummarna hårt och hoppas på att chefen ger mig de veckor jag vill ha och att dem verkligen ser hur mycket övertid jag ställt upp med i julas. Jag kan dock tänka mig att barnfamiljer blir högre prioriterade än de andra. Cheferna säger att det inte är så men i praktiken är det garanterat så, det vet jag.
Vad ska jag då göra under min semester i sommar? Jo, halva semestern är det tänkt att åka till värmen någonstans runt Medelhavet med Linnea. Vart det blir är inte bestämt ännu. Vi får avvakta och se när jag verkligen får min semester så att man inte bokar med alldeles för höga förhoppningar på att få semester då jag som mest vill. I övrigt går det jättebra på jobbet och likaså med styrketräningen.
Idag är det söndag igen för sjunde gången detta året och jag hade tänkt att berätta vad jag gjort i veckan som varit. Onsdagar brukar vara som vilken vardag som helst, men inte onsdagen denna vecka. Det var nämligen Alla Hjärtans Dag och den tillbringade jag tillsammans med Linnea på en Dinner 22 som ligger vid Brezeliigatan. För mig blev det ryggbiff till varmrätt medan Linnea vågade sig på en fiskrätt. Levande ljus och illröda rosor gav ifrån sig en mycket mysig och harmonisk middag med mycket god mat och dryck i en trevlig miljö. Slutnotan hamnade på 906 riksdaler för tvårätters samt var sitt glas champagne. Dyrt var det, men fysatan va gott det var!
Onsdagen var förbi och lika så torsdag. Det var fredag och dags för utgång. Det var tänkt att dra till krogen men eftersom kollegan insjuknade så fick det bli en reservplan - en privatfest i Lerum. Anders, jag och Jocke tog 23.16 tåget till Lerum och hoppade av. Väl där gick vi upp för trappan som leder till Lerums centrum och knäckte varsin öl. Jocke - som hade "koll" på vart festen var - fick ringa ett par gånger för att vi skulle hitta till själva festen. När vi var utanför huset hörde man klart och tydligt att det var här festen var. Ett gäng esteter sjöng karaoke i vardagsrummet och tur som bara den att det inte är dem som deltar i Melodifestivalen istället för The Ark. För jag tror till och med att jag hade presterat bättre - kanske.
Efter att ha gått ett varv i huset slog vi oss ner vid matbordet i köket. Vi kände att det var här vi hörde hemma, en bra bit ifrån de som sjöng karaoke men framför allt att det var nära till matskafferiet. Förutom att festen var den tråkigaste jag någonsin varit på så va festen skitrolig. Jag kände inte en kotte och glad var jag för det.
Vi åkte hem först med 2.35 tåget till Floda och fråga mig fan inte varför vi var kvar så länge. Den ända anledningen - som jag ser det - till att vi va kvar där va väl för att vi hade ungefär en armsträckning till matskafferiet. Jag var hemma vid kvart i tre och somnade efter att ha ätit lite havregrynsgröt.
Lördag, dagen då jag ska träffa henne. Vid tjugo över två var jag framme vid Vägeryr och det var dags att hoppa av bussen. Söt mötte upp mig vid hållplatsen och vi gick hem för att lite senare åka på kalas hos Linneas kusin. Väl där bjöds det på mycket god mat och dryck. Potatisgratäng med ett glas rött är svårslaget på ett 20-årskalas. Vid åtta tiden slog vi på deras LCD-tv för att se Kristian Luuk återigen äga teverutan. Jag tycker han är klockren som värd för Melodifestivalen faktiskt.
En liten schlagerfantast som jag är kan jag faktiskt erkänna att detta var den bästa deltävlingen än så länge av årets upplaga av festivalen. Många bidrag var bra enligt min åsikt och för en gång skull så ville jag att Magnus Carlsson skulle gå vidare. Även Måns bidrag tror jag kan fungera att skicka till Helsingfors den 11 maj. På kvällen när vi kom hem till Linnea satte vi oss framför teven och kollade på Saw. Vid halv 2 somnade vi.
Nu börjar klockan ticka iväg och imon är det återigen dags för jobb! Och vet ni vad? Det är lön på fredag! Sköt om er och glöm inte att sommaren inte är långt borta nu!
Bubblande kalasfylla med kaka
Då va de dags. Att fira Mikaelas 21-årsdag skulle visa sig bli riktigt underhållande. Redan när jag stog där på Flodas tågstation och inväntade tåget så sa min magkänsla att detta kommer bli en toppenkväll jag sent kommer glömma.
Efter ett tjugotal samtal fram o tillbaka för att bara bestämma vilken tid jag skulle vara hos Mikaela drog det hela igång.
Tog 19.16 tåget in mot stan för att på ett smidigt sätt möta upp Pingu, Stoffe & Catrin vid centralen. Tusen tack till Catrin som orkade köra oss ända till Biskop.
Vi stannade till hos Nicke för att Stoffe skulle slänga på sig sjutton burkar av det röda daxwaxet och medan han mer eller mindre stod parkerad framför spegeln så satt vi andra och tittade på när Nicke drog igång Need For Speed: Carbon på sin Xbox 360 som är sammankopplad med hans JÄTTESTORA teve för ett x antal tusenlappar. När Stoffe väl va klar med frippan så tog vi vårat pick o pack för våran nästa destination: Mikaela´s lya!
Ett par hundra samtal till alla möjliga människor va vad som krävdes för att hitta till Mela. Efter fem felkörningar och lika många gäspar fick vi nog och stannade till på Shell för att köpa vår späddryck.
Efter många om och men hittade vi tillslut till Mikaela och förfesten var igång för fulla muggar. Direkt när man kom in i värmen, va de bara att gå ut till köket, hämta en sked, sin kvarting från kylen och öppna skåpet där glasen stog och ta de största man kunde hitta. När jag kom in i vardagsrummet var det väldigt mycket folk på den lilla ytan - Schelander, Lindvall, Robin, Mela, Magnus & fotbollsgrabbarna från Norrland för att bara nämna nåra. Trots alla människor hade jag turen att hitta en go sittplats i hennes soffa, slog mig ner illa kvickt och skruvade av korken på flaskan minst lika fort. Första groggen, som förövrigt va en 50/50, satt precis där den skulle.
På bara tio minuter var flaskan tom och vi började lite smått på Pingus fejkvodka från Finland. Lika lång tid som det tog att tömma min vodka, tog det också för att tömma Pingus.
Ett par groggar mättare och nåra schysta dansmoves rikare fick avsluta förfesten.
Vi tog 6:ans spårvagn, som jag förövrigt inte har något minne alls av att vi tog, in till bargatan och Avenyn. Regn och rusk som det var fick mig att tänka på Geri Halliwell´s något tjötiga cover av "It´s raining men", så från det att vi klampade av spårvagnen tills det att vi stog i kön utanför Honey va det den jag gick runt och nynnade på. Nu när jag tänker efter så hoppas jag verkligen inte någon hörde. Men vafan, va gör det egentligen?
Första gången på Honey för min del, men det visade sig inte det minsta när vi väl trampat upp på högsta avsatsen på dansgolvet. För det är verkligen den högst upp som gäller, som alltid!
Efter typ tjugosjutusenetthundrafemtiotvå dansteg med girlsen så kom Lindvall på den brilljanta idén att dansa med bar överkropp. Så fort av med skjortorna och fäst dem i fickan så att dem hänger i viss Ayia Napa stuk.
Först vid 06.30-tiden hämtade jag ut jackan och det var dags för hemgång. Men vänta lite. Gick inte sista tåget 03.17 mot Floda? Det var då som världens absolut roligaste "OJ" flög ur min mun. Och där stod jag, på Avenyn på morran i allt regn.
Va skulle man nu ta vägen? Just det ja, jag känner ju Schelander och bäst som han är så sa han att det är okej att jag sover hos honom.
Men innan dess var Lindvall bara tvungen att hänga i Poseidon´s heligaste organ. Vi fick det hela inspelat med mobilen och målet är att så småningom slänga upp videon på youtube.
När vi väl kom till Schelander vid 07.00- tiden åt jag mitt livs goaste mackor samt lite kolsyrat mineralvatten. För fysatan va hungrig jag var. Sen ska vi inte prata om hur slirig man var.
Vaknade vid elva av att min mobiltelefon ringde. Det var Johnny. Dags att hoppa ur sängen för att shoppa lite på Freeport med världens skallebank. Men vad gör det när man visste att morsan hade tillagat korv och stroganoff som man sedan kunde slufsa i sig så som vilket fyllo som helst...