timmyboi - Allt handlar om inställning

Då va de dags. Att fira Mikaelas 21-årsdag skulle visa sig bli riktigt underhållande. Redan när jag stog där på Flodas tågstation och inväntade tåget så sa min magkänsla att detta kommer bli en toppenkväll jag sent kommer glömma.

Efter ett tjugotal samtal fram o tillbaka för att bara bestämma vilken tid jag skulle vara hos Mikaela drog det hela igång.

Tog 19.16 tåget in mot stan för att på ett smidigt sätt möta upp Pingu, Stoffe & Catrin vid centralen. Tusen tack till Catrin som orkade köra oss ända till Biskop.

Vi stannade till hos Nicke för att Stoffe skulle slänga på sig sjutton burkar av det röda daxwaxet och medan han mer eller mindre stod parkerad framför spegeln så satt vi andra och tittade på när Nicke drog igång Need For Speed: Carbon på sin Xbox 360 som är sammankopplad med hans JÄTTESTORA teve för ett x antal tusenlappar. När Stoffe väl va klar med frippan så tog vi vårat pick o pack för våran nästa destination: Mikaela´s lya!

Ett par hundra samtal till alla möjliga människor va vad som krävdes för att hitta till Mela. Efter fem felkörningar och lika många gäspar fick vi nog och stannade till på Shell för att köpa vår späddryck.

Efter många om och men hittade vi tillslut till Mikaela och förfesten var igång för fulla muggar. Direkt när man kom in i värmen, va de bara att gå ut till köket, hämta en sked, sin kvarting från kylen och öppna skåpet där glasen stog och ta de största man kunde hitta. När jag kom in i vardagsrummet var det väldigt mycket folk på den lilla ytan - Schelander, Lindvall, Robin, Mela, Magnus & fotbollsgrabbarna från Norrland för att bara nämna nåra. Trots alla människor hade jag turen att hitta en go sittplats i hennes soffa, slog mig ner illa kvickt och skruvade av korken på flaskan minst lika fort. Första groggen, som förövrigt va en 50/50, satt precis där den skulle.

På bara tio minuter var flaskan tom och vi började lite smått på Pingus fejkvodka från Finland. Lika lång tid som det tog att tömma min vodka, tog det också för att tömma Pingus.

Ett par groggar mättare och nåra schysta dansmoves rikare fick avsluta förfesten.

Vi tog 6:ans spårvagn, som jag förövrigt inte har något minne alls av att vi tog, in till bargatan och Avenyn. Regn och rusk som det var fick mig att tänka på Geri Halliwell´s något tjötiga cover av "It´s raining men", så från det att vi klampade av spårvagnen tills det att vi stog i kön utanför Honey va det den jag gick runt och nynnade på. Nu när jag tänker efter så hoppas jag verkligen inte någon hörde. Men vafan, va gör det egentligen?

Första gången på Honey för min del, men det visade sig inte det minsta när vi väl trampat upp på högsta avsatsen på dansgolvet. För det är verkligen den högst upp som gäller, som alltid!

Efter typ tjugosjutusenetthundrafemtiotvå dansteg med girlsen så kom Lindvall på den brilljanta idén att dansa med bar överkropp. Så fort av med skjortorna och fäst dem i fickan så att dem hänger i viss Ayia Napa stuk.

Först vid 06.30-tiden hämtade jag ut jackan och det var dags för hemgång. Men vänta lite. Gick inte sista tåget 03.17 mot Floda? Det var då som världens absolut roligaste "OJ" flög ur min mun. Och där stod jag, på Avenyn på morran i allt regn.

Va skulle man nu ta vägen? Just det ja, jag känner ju Schelander och bäst som han är så sa han att det är okej att jag sover hos honom.

Men innan dess var Lindvall bara tvungen att hänga i Poseidon´s heligaste organ. Vi fick det hela inspelat med mobilen och målet är att så småningom slänga upp videon på youtube.

När vi väl kom till Schelander vid 07.00- tiden åt jag mitt livs goaste mackor samt lite kolsyrat mineralvatten. För fysatan va hungrig jag var. Sen ska vi inte prata om hur slirig man var.

Vaknade vid elva av att min mobiltelefon ringde. Det var Johnny. Dags att hoppa ur sängen för att shoppa lite på Freeport med världens skallebank. Men vad gör det när man visste att morsan hade tillagat korv och stroganoff som man sedan kunde slufsa i sig så som vilket fyllo som helst...