timmyboi - Allt handlar om inställning

Då var snart 2006 också slut och tiden bara springer iväg. Såhär fram emot slutet av året tänkte jag att det kan vara intressant och sammanfatta året vi snart lämnat bakom oss.

Tagit studenten, börjat jobba heltid, egen inkomst, fastanställning. 2006 kan bara sammafattas på ett sätt - året då man trädde ut i "vuxenlivet".

Nu när jag tänker efter så finns det inget att säga om de första 5 månaderna av 2006 typ. Det skulle väl vara att jag i februari månad va uppe en vända i Luleå för att se hur Luleås Tekniska Universitet fungerade. Relativt snabbt blev jag påmind om att jag är en sommarmänniska. För fyfasen va kallt det var. 15 jackor och 7 tröjjor va typ vad som behövdes om man skulle trivas i det klimatet, men då skulle man iochförsig se ut som en Michelingubbe också.

Nog pratat om Nordpolen (som förövrigt krävde en hemresa på 19 timmar), och istället slänger vi oss på studenten och dess glada minnen.

2 juni 2006. Efter hela tolv år i skolan och ungefär 12.000 lektioner va skolgången äntligen slut. Det var väl egentligen först här som den stora "förändringen" i livet trädde i kraft. Tänka sig, aldrig behöva sätta sig vid matteboken igen och snurra in  på derivator eller logaritmer. Iallafall inte fram tills den dagen då man ska plugga vidare. Men just nu är och förblir miniräkaren en dammsamlare i bokhyllan och det tycker jag är skönt.

Tre dagar senare, dvs den 5 juni, var väl egentligen den första dagen då man verkligen fick känna på hur det var att sluta skolan på allvar.

Studentresa, mycket människor, sol, blått vatten, Ayia Napa, Cypern. Studentresa i Ayia napa. Hela 60 stycken svenska studenter från landet i norr lyckades vi skrapa ihop för att tillbringa en sista tid med varandra innan alla går sin egen väg. Jag har många minnen från Ayia Napa, men jag tror ändå jag gillade förfesterna på våran balkong allra mest. En sak har jag alltid undrat sedan i somras. Hur kommer det sig att det alltid var i just vårat rum som förfesterna höll hus? Små rum, liten balkong och en grym sterioanläggning fick stämningen att vara på topp!

Efter - låt mig tänka - tre timmar av förfestande var det dags att slänga på sig sina dojjer och traska upp mot Grabbarna Grus. Men vänta lite! Först skulle man en vända förbi Tonys och köpa en eller 12 drinkar. Det var väl vid den här delen av kvällen man äntligen fick svänga loss på allvar. För som jag sa tidigare så hade vi inte kvadratmetrarna på våran sida i vårat rum, eller "hytt" borde jag kanske säga.

Något svettigare traskade man vidare till Grabbarna Grus lagom tills månen och stjärnorna började titta fram. Väl inne va det bara att ställa sig vid baren, köpa en Smirnoff, ställa sig på dansgolvet och sjunga "Boten Anna". Nu när jag tänker efter så tror jag helt ärligt att den låten spelades över 50 gånger på sex partykvällar. Men onycker som man var spelade väl inte det någon roll. Varje gång den kom ur högtalarna så hörde man ett "Woooooooohhhh!" från dansgolvet. Det är minnen det.

Dagen efter - eller rättare sagt - när man kom hem runt 11-12 snåret på förmiddagen så var det dags att slänga i sig en frukost. Va bestod den av oftast? Självklart havregrynsgröt som jag gör på mitt alldeles egna sätt. Va trodde du?

12 juni. Efter en vecka vid Medelhavet var det dags för hemfärd och allvaret började igen. Innan jag drog utomlands fick jag reda på att jag fått jobbet på lagret i Partille. Redan den 14:e juni började mitt kontrakt med ICA Meny att gälla. det vill säga helt utan ledighet. Man skulle kunna säga att jag var ledig i Ayia Napa, men det skulle inte jag gjort. För de va ta mig fan bra mycket jobbigare att tillbringa en vecka i Ayia Napa än att jobba en vecka på lager.

Nu har jag jobbat där i ett halvår lite drygt och har på den tiden hunnit övertyga chefen Bengt om att få stanna. Jag vet inte alls hur länge jag blir kvar där. Men jag tjänar bra och har möjlighet att spara pengar varje månad. Jag är nöjd och har inget emot att jobba där under 2007...

Varför vara ledsen när man kan vara glad? : )

Jag får önska er en god fortsättning, för det kommer jag att ha.

Dags att lämna andra advent bakom sig för iår och istället inrikta sig på det som sker i Sverige just nu. Med bara två veckor kvar till julafton är det inte mycket som tyder på en vit jul. Mildaste vintern på över 50 år och ingen snö är grunden till att jag inte har någon julfeeling för fel öre.

Istället råder det kaos, regn, översvämningar, vatten, mer kaos och ännu mer vatten. Utan att vara någon metrolog kan jag konstatera att hela Göteborg för tillfället är en ända stor sjö. Översvämningar överallt, vart man än går. Baksidan till vårat hus är täckt av vatten och det finns inga tecken som visar på att det ska sluta regna för den delen heller. Vatten på vägarna gör det farligt att köra och som dessutom försämrar sikten avsevärt. Risken för vattenplaning har ökat med ett par hundra procent och mörkret som tillhör denna årstid gör inte det hela mycket enklare.

Fick precis ett samtal från Budd som va helt förtvivlad för att han jobbade på pendeln mellan Göteborg och Kungsbacka mitt i kaoset. Tågen är redigt försenade och så även spårvagnarna i stan. Han skulle ha slutat vid det här laget, men icke. På vissa ställen går inte ens tågen längre för att rälsen är överfyllda med vatten eller lera efter de ras som inträffat intill spåren.

Kan tänka mig hur många som kommer att komma försent till jobbet under de kommande dagarna. Eller föresten, frågan är väl om de ens kommer fram. För av vad jag hört är det fullständigt hopplöst att ta sig fram kollektivt. Budd sa också att han kommer att vara mycket förvånad ifall tågen överhuvudtaget går imon. Själv har jag turen att samåka med en kollega så att jag slipper åka kollektivt.

En annan sak jag funderat över är att om detta fortsätter till ända fram till julafton så kommer Göteborg och femmanhuset vara ett ända stort katastrofområde. För tänk er hur många som ska inhandla det sista inför julafton i mat- och julklappsväg.  Ett par som inte påverkas av alla översvämningar är Christer Fuglesang och hans besättning ombord på Discovery. Jag läste på Aftonbladet att han skrivit några rader om sitt första dygn i tyngdlösheten:

                "Jag såg Amazonas, kom in över Indien under natten och såg stadsljus över den arabiska halvön. Och mycket vatten och moln. Det är fortfarande konstigt med en soluppgång och en solnedgång varje en och en halvtimme, liksom ovant att äta och gå på toa i tyngdlöshet", skriver han.
  
Det där med rymden har alltid fascinerat mig. Jag tycker det är en intressant och spännande sak att hålla på med och skulle mycket väl kunna tänka mig att jobba med det i framtiden. 
   

Det ska bli roligt att se hur utvecklingen av vattenmassorna blir. För en sak är klar, när naturen är igång, då finns det inget som kan stoppa den...  

Då va de dags. Att fira Mikaelas 21-årsdag skulle visa sig bli riktigt underhållande. Redan när jag stog där på Flodas tågstation och inväntade tåget så sa min magkänsla att detta kommer bli en toppenkväll jag sent kommer glömma.

Efter ett tjugotal samtal fram o tillbaka för att bara bestämma vilken tid jag skulle vara hos Mikaela drog det hela igång.

Tog 19.16 tåget in mot stan för att på ett smidigt sätt möta upp Pingu, Stoffe & Catrin vid centralen. Tusen tack till Catrin som orkade köra oss ända till Biskop.

Vi stannade till hos Nicke för att Stoffe skulle slänga på sig sjutton burkar av det röda daxwaxet och medan han mer eller mindre stod parkerad framför spegeln så satt vi andra och tittade på när Nicke drog igång Need For Speed: Carbon på sin Xbox 360 som är sammankopplad med hans JÄTTESTORA teve för ett x antal tusenlappar. När Stoffe väl va klar med frippan så tog vi vårat pick o pack för våran nästa destination: Mikaela´s lya!

Ett par hundra samtal till alla möjliga människor va vad som krävdes för att hitta till Mela. Efter fem felkörningar och lika många gäspar fick vi nog och stannade till på Shell för att köpa vår späddryck.

Efter många om och men hittade vi tillslut till Mikaela och förfesten var igång för fulla muggar. Direkt när man kom in i värmen, va de bara att gå ut till köket, hämta en sked, sin kvarting från kylen och öppna skåpet där glasen stog och ta de största man kunde hitta. När jag kom in i vardagsrummet var det väldigt mycket folk på den lilla ytan - Schelander, Lindvall, Robin, Mela, Magnus & fotbollsgrabbarna från Norrland för att bara nämna nåra. Trots alla människor hade jag turen att hitta en go sittplats i hennes soffa, slog mig ner illa kvickt och skruvade av korken på flaskan minst lika fort. Första groggen, som förövrigt va en 50/50, satt precis där den skulle.

På bara tio minuter var flaskan tom och vi började lite smått på Pingus fejkvodka från Finland. Lika lång tid som det tog att tömma min vodka, tog det också för att tömma Pingus.

Ett par groggar mättare och nåra schysta dansmoves rikare fick avsluta förfesten.

Vi tog 6:ans spårvagn, som jag förövrigt inte har något minne alls av att vi tog, in till bargatan och Avenyn. Regn och rusk som det var fick mig att tänka på Geri Halliwell´s något tjötiga cover av "It´s raining men", så från det att vi klampade av spårvagnen tills det att vi stog i kön utanför Honey va det den jag gick runt och nynnade på. Nu när jag tänker efter så hoppas jag verkligen inte någon hörde. Men vafan, va gör det egentligen?

Första gången på Honey för min del, men det visade sig inte det minsta när vi väl trampat upp på högsta avsatsen på dansgolvet. För det är verkligen den högst upp som gäller, som alltid!

Efter typ tjugosjutusenetthundrafemtiotvå dansteg med girlsen så kom Lindvall på den brilljanta idén att dansa med bar överkropp. Så fort av med skjortorna och fäst dem i fickan så att dem hänger i viss Ayia Napa stuk.

Först vid 06.30-tiden hämtade jag ut jackan och det var dags för hemgång. Men vänta lite. Gick inte sista tåget 03.17 mot Floda? Det var då som världens absolut roligaste "OJ" flög ur min mun. Och där stod jag, på Avenyn på morran i allt regn.

Va skulle man nu ta vägen? Just det ja, jag känner ju Schelander och bäst som han är så sa han att det är okej att jag sover hos honom.

Men innan dess var Lindvall bara tvungen att hänga i Poseidon´s heligaste organ. Vi fick det hela inspelat med mobilen och målet är att så småningom slänga upp videon på youtube.

När vi väl kom till Schelander vid 07.00- tiden åt jag mitt livs goaste mackor samt lite kolsyrat mineralvatten. För fysatan va hungrig jag var. Sen ska vi inte prata om hur slirig man var.

Vaknade vid elva av att min mobiltelefon ringde. Det var Johnny. Dags att hoppa ur sängen för att shoppa lite på Freeport med världens skallebank. Men vad gör det när man visste att morsan hade tillagat korv och stroganoff som man sedan kunde slufsa i sig så som vilket fyllo som helst...